*
Våran vänskap var allt vi hade då...
men den försvann en tid...
vi var så bra vänner..
fast ändå räckte det inte helt...
En av oss lämnade oss...
och vi förstod att det var ett måste..
det fanns inget vi kunde göra....
vi kunde inte hindra det...
det blev ett stort glapp mellan oss och vänskapen...
Vi kom från varann...
och hördes mindre och mindre...
vi hade inte längre koll på
vad vi hade för intressen...
och vänskapen blev mest bara tomtsnack
utan mening...
är det värt att fortsätta?
fast det är svårt att sluta....
lång vänskap förblir alltid lång vänskap...
vad gör man?
man är utan ord
och svar....
det är det enda som finns nu..
tomhet mellan oss...
vi är främlingar för varann...
och jag är trött på att ljuga för mig själv
att vi har så mycket att säga till varann..
som vi kanske inte längre har...
vill inte längre leva i denna lögn...
vi var riktiga vänner då
nu är vi bara främlingar för varann...
förlåt men detta är sanningen...
sanningen som jag lever i och känner varje dag....
Saknar Dig....
