gabrieLLa

Idag började jag min dag med en promenad runt sjöarna, väldigt kallt men mysigt.. När jag gick där tänkte jag på en grej, som jag alltid gör men iaf, hur kan man sakna en människa som man knappt känner men ändå känner en viss samhörighet med.. Är inte de konstigt.. Men jag gör ju de, vet inte om de är för att personen i fråga kanske tar en annans frånvaro eller vad de beror på.. Inte för att denna personen egentligen gör speciellet mycket för mig, men ibland så räcker de att läsa ett gammalt sms eller tänkta på en viss händelse så blir jag genast på bättre humör..
Totally strange!

Nu är det dax för Grey´s, är nästan pinsamt beroende av den serien..