gabrieLLa

Jag har ju helt glömt bort att visa er som missat denna krönika som var med i tidningen City i februari som min Idol i vardagen visa för mig förra veckan. Skrattade så jag grät. Enjoy!

Krönika

Eftersom vissa kända svenskar nyligen hyllat Khomeini tycker jag att det är dags att ni stiftar bekantskap med mannen, myten, muppen. På 1960-talet skrev Khomeini Towzih al-Masa'el ("Problemförklaringar"), en ökänd bok bland iranier med "förklaring" av cirka 2 900 "vardagsrelaterade" frågor. Boken är tragiskomisk läsning där allt från toabesök till sexuella relationer berörs.

Viktigt att notera är att boken är precis lika bisarr för iranier som för dig. Vidare visar boken Khomeinis syn (och vissa shiaimamer innan honom) och ska inte uppfattas som korrekta, vedertagna islamiska regler.

Då kör vi:

#67 Om man efter toabesök rengör anus får det ej finnas någon avföring kvar, men om dess färg och lukt kvarstår är det inget problem. Om det efter första rengöring ej finns avföring kvar är en andra rengöring ej nödvändig. (No shit Sherlock!)

#68 När man [i brist på annat] rengör anus med sten (!) och dylikt, även om rengöringen ej är effektiv så finns det inget hinder för att göra bön och om något kommer i kontakt med anus blir det ej orent, och små bitar och klibbighet (eeew!) gör inget.

#69 Det är ej nödvändigt att torka anus med tre stenar eller tre tygbitar, utan sidorna av en sten eller en tygbit räcker. Om avföringen avlägsnas med en torkning är det tillräckligt, men om man torkar med ben och torkad gödsel (Vem torkar skit med skit?!) och saker som kräver vördnad, såsom papper på vilket Guds namn har skrivits, då kan bön inte förrättas.

#70 Om man [efter toabesök] inte är säker på om man tvättade kroppsöppningarna, bör man rengöra dem, även om man alltid brukar göra det direkt. ("Vänta nu, torkade jag rumpan eller inte? Hm, hur ska jag göra nu? Låt mig titta i landsfaderns bok.")

#71 Om det efter bön uppstår tvekan huruvida man före bönen tvättat sina kroppsöppningar, är bönen giltig. Men för kommande böner måste man tvätta sig.

#83 Elva saker är orena: urin, avföring, sperma, kadaver, blod, hund, gris, en otrogen (!), vin, sprit och avfallsätande kamelers svett. (Skönt att jag inte behöver undvika en avfallsätande kamel som INTE svettas, alternativt en svettig kamel som inte ätit avfall.)

#86 Urin och avföring tillhörande avfallsätande djur är orent och även urin och avföring från ett djur som någon har gjort närmanden på, likaså får som har växt upp på grismjölk.
Jag vet inte hur ofta grisar plötsligt börjar amma får, men strunta i det. Japp du läste rätt: Han skriver inte att det är fel att göra närmanden till djur (vilket man i och för sig borde veta själv), utan att ett sådant djurs exkrementer är orena. Nu vet ni det!

Att kunna förlåta andra människors missgärningar är en befrielse, både för en själv och för den som blir förlåten. När någon gjort en illa är det naturligt att känna sig sårad, ledsen, besviken och arg. Men om man inte kan glömma och förlåta det som har hänt så övergår besvikelsen så småningom till bitterhet. Bitterheten är något som verkligen binder en människa. En bitter person ägnar så mycket energi åt att tycka synd om sig själv och att tycka illa om personen som förorättat en att det är svårt att tänka på något annat. Livet och vardagen fylls lätt av självömkan och man är mer känslig för nya oförrätter framför allt från den som man är bitter på. Också för den som inte blir förlåten är bitterheten betungande. Att veta att man gjort någon så illa att denne inte kan förlåta en är smärtsamt. Förlåtelsen blir därför som en lättnad för båda parter. Detta är anledningen till att vi vill ta upp förlåtelse som en del i att vårda våra vännskaper. Om oförlåtelse och bitterhet kan orsaka så mycket elände mellan två människor som kanske inte ens står varandra speciellt nära, hur skulle det då inte bli mellan två vänner som inte kan förlåta?

När man förlåter någon bör man se till att förlåta helt och hållet. Man har inte förlåtit bara för att orden "du är förlåten" har uttalats. Det finns fortfarande en möjlighet att gå runt och tänka på oförrätten och hela tiden påminna sig om hur dåligt man mår och hur dum den andre varit. Från den stund du sagt att du förlåter bör du se till att hålla fast vid det också. Tillåt inte tankarna som håller dig kvar vid oförrätten. På samma sätt som du väljer att inte tala om glömda oförrätter så bör du bestämma dig för att inte tänka på dem. Förlåt totalt, i både ord och handling, i både vilja och hjärta. Ibland är det svårt att glömma, hur mycket man än vill. Då kan man behöva gå till Gud och be honom om hjälp. Ibland är såren så djupa att det krävs himmelsk hjälp för att de ska bli helade och för att man ska kunna förlåta och gå vidare. Det kan vara till hjälp att förlåta andra om man tänker på hur mycket felsteg man själv gör hela tiden. Om människor har en förlåtande inställning och gör det till en vana att förlåta varandra skapar det en trygg och tolerant relation där båda kan känna sig fria och älskade som de är med alla sina fel och brister. Det gör gott för relationen när man förlåter varandra, i smått som i stort.

Jag tror att det är dax att förlåta....

Idag började jag dagen med mys med syster och världens bästa bebis. Hon kan vara den underbaraste varelsen i världen. Efter det var det dax för lite hoppelihopp med Svantegull och lunch med favvo NB. Åkte efter den lite hetsiga lunchen till tanten som gör att man inte blir med barn, där fick jag sitta och vänta i cirkus fyrtio minuter. Alltid lika kul. Nu har jag precis avnjutit en middag bestående av plättar som min lilla gulliga man har stått och gräddad på. Hade glömt hur gott det är. Nu sitter jag och inväntar sängen, är sjukligt trött idag. Men först Criminal Minds.