2 dagar kvar :)
Sitter här och äter lite ägg som mini frulle.. Skulle ha åkt till hästen nu egentligen men behövde sova ut lite.. Har tänkt på en grej, när jag äter ägg så kan jag inte sluta tänka på att jag äter upp en kyckling.. Speciellt när de är liite för löskokt, jag blir lite äcklad och kan oftast inte äta upp de.. De är ju rätt onödigt om man tänker på alla de som inte får någon mat alls.. Någon annan som tänker så?
Om 2 dagar drar jag till THAI... weeeei... Ingen är gladare än jag.. Jag tror inte att någon förstår hur mkt jag faktiskt behöver denna resa och varför och att de är därför jag tjatar så innerligt om den..
Jag ska sola, bada och bara mysa i 16 dagar och busa med mina små kusiner, underbart..
Jag och min lilla vän har diskuterat en massa om en massa men speciellt om en viss person, varför kan jag bara inte släppa honom? Jag säger ju att jag gjort men har jag verkligen de? När vi inte hörts på ett par dagar så kommer de där tvångstankarana om att jag måste skicka ett sms och höra hur han mår eller så kommer de ett till mig.. Vad är de som gör att vi inte riktigt kan släppa varandra?
Jag blir så trött med tanke på att jag har väärldens kanske bäst kille precis framför näsan, som jag inte ens ser pga detta.. Är de livets ironi?
Varför vill man alltid ha de man inte kan få?
När man sen inte kan få de, när man väl vill ha de?
mm, jag blir så trött på situationen..
Du har mig i ditt järngrep, precis som du vill ha de.......
Om 2 dagar drar jag till THAI... weeeei... Ingen är gladare än jag.. Jag tror inte att någon förstår hur mkt jag faktiskt behöver denna resa och varför och att de är därför jag tjatar så innerligt om den..
Jag ska sola, bada och bara mysa i 16 dagar och busa med mina små kusiner, underbart..
Jag och min lilla vän har diskuterat en massa om en massa men speciellt om en viss person, varför kan jag bara inte släppa honom? Jag säger ju att jag gjort men har jag verkligen de? När vi inte hörts på ett par dagar så kommer de där tvångstankarana om att jag måste skicka ett sms och höra hur han mår eller så kommer de ett till mig.. Vad är de som gör att vi inte riktigt kan släppa varandra?
Jag blir så trött med tanke på att jag har väärldens kanske bäst kille precis framför näsan, som jag inte ens ser pga detta.. Är de livets ironi?
Varför vill man alltid ha de man inte kan få?
När man sen inte kan få de, när man väl vill ha de?
mm, jag blir så trött på situationen..
Du har mig i ditt järngrep, precis som du vill ha de.......